-
Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Det börjar kännas som ett tema – så jag fortsätter. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Ser du på det du gör som att det mesta är rätt, till och med ganska okej? Eller, är det skit och pannkaka av alltihop? Förmodligen beror det på. Jag skulle säga att jag personligen är åt det halvtomma hållet. Det är liksom aldrig 100%. Men skulle jag vilja säga till mitt försvar – jag ger väldigt sälla upp. Jag gnetar på. Och sedan är det det där mystiska med intressen. Ibland dyker de upp och tar upp väldigt mycket tid för att sedan försvinna. Är jag manisk? Nej. Men ibland försvinner jag in i…
-
Försenad fredag
En stor del av den senaste tiden saboterades av en influensa och en skadad katt, så fredagskänslan är en aning sen. Veckans händelser i landet gör att den också är ganska dämpad. Jag tycker alltid att det är beklämmande att se vad som händer i media när en stor tragedi inträffar – skildringar och budskap utvecklas, omformas och cementeras på ett sätt som i slutänden tjänar till att förstärka de övertygelser de skrivande redan hade. Själva händelsen; verkligheten och de drabbade människorna, blir ett verktyg, en berättelse. Den hetsiga diskursen kräver en avkylning. John Donnes ord har fyra sekel på nacken och är väl använda, men håller än. No Man…
-
Att skriva ut i intet – eller inte
På väg hem från jobbet tänker jag att jag inte har skrivit på bloggen på många dagar och börjar känna dåligt samvete. För att jag inte hållit löftet till mig själv att skriva – men å andra sidan har det inte gått 100 dagar ännu. Jag skulle kunna skylla på omständigheter men vem bryr sig förutom jag själv? Och hade jag kunnat skriva om jag prioriterat det? Jajamänsan. I Harry Potter (jag tror det är Hemligheternas kammare) så skriver Ginny i en bok och i och med det ger om mer och mer av sin själ till någon annan. Jag vill inte att det här bloggprojektet ska bli något där…
Du kanske också gillar
Guldkant på Rydberg
-
Tolkien, tro och tröst
Idag var vi i kyrkan – dagens tema ”Jesus skapar tro”. Texterna som ingår är Jesaja 45:22-24, Galterbrevet 2:16-21, Johannesevangeliet 2:27-42 och Psaltaren 26:6-10 (texterna kan du söka efter här: Bibeln.se – www.bibeln.se Mässan handlade om hur det är Jesus som skapar tron. Inte människor. Människor kan vittna om tron, sprida budskapet, agera i enlighet med budskapet men det är Jesus Kristus som skapar tron. Och det enda som krävs av oss människor är att vi gör plats för att ta emot Gud. Vilket är svårt nog. Men när gudstjänsten var över annonserades att det skulle vara en Tolkienkonsert med efterföljande samtal under kvällen. Det var gänget bakom https://feed.podbean.com/tolkienpodden/feed.xml som…
Du kanske också gillar
Guldkant på Rydberg
-
Lägg om kursen 10 grader…
Det är en skrämmande tanke – just nu i alla fall – att tänka att om man bara gjorde saker lite annorlunda så skulle livet kunna se radikalt annorlunda ut om 1 år, 3 år eller 10 år. Det är därför vi delvis startade bloggen, för att styra mer mot det vi vill ha om 1 år, 3 år och 10 år. Tänker man på alla olika områden av livet som kan påverkas blir det en behöver sinnet nästan utvidgas för att tänka den väv av möjligheter som bildas… Vilken nod kommer jag hamna i? Och ändå – det är galet svårt att ändra varor. Vem är det egentligen som…
-
En bekväm åkomma
Eftersom jag inte ens i yngre år var så trakterad av festkvällar ute, så är eskapistisk kontemplation sedan länge cementerat hos mig som det bästa sättet att runda av arbetsveckan. Särskilt om jag haft en vecka av tusen banala nålstygn, eller när den där känslan av att väldigt mycket av vad man ser om världen i media egentligen är mest är Shakespeares larm och vrede är särskilt påtaglig. Dagens dikt passar särskilt bra en dag som denna. Jag har ett lite kluvet förhållande till modernister. Å ena sidan finner jag ofta att normbrytandet och laborerandet med formen mer framstår som ett sätt att maskera bristen på substans än att skapa…
Du kanske också gillar
Guldkant på Rydberg
-
Livets källa
Idag i kyrka var temat Livets källa. Texterna handlar om vatten. Evangelietexten handlar om den samariska kvinnan som går till brunnen mitt på dagen för att undvika folk, träffar Jesus Kristus, där han ber henne ge honom vatten. Ovanligt eftersom hon är samariska, han är jude och hon dessutom är kvinna. Han berättar för henne om Livets vatten, som släcker all törst och han avslöjar vem han är. I vår kyrkan handlade predikan idag om att behovet av andlighet – eller helig ande för att vara mer korrekt. Om att vi behöver en kraft som tar oss genom livet i både med och motgång. Och att den kraften är Guds…
-
Tiden är den eld…
…I vilken vi brinner Den ursprungliga Star Trek-serien är ett fenomen som kan vara svårt att förklara för de yngre, och för dem som inte redan är bitna. En science fiction-serie som visuellt ser hopplöst gammeldags och billig ut med dagens mått mätt, som är lätt att driva med, men som som i sina bästa stunder har ett djup och ett bestående värde som få serier kan mäta sig med. Lätt att avfärda, men svår att skaka av sig om den bitit sig fast. Den tjänar också som en grund för en intressant, om än något dyster, tidsobservation: när det görs en modern remake på originalet är det dyrt, visuellt…
Du kanske också gillar
Guldkant på Rydberg
-
Fredagsfys innan fredagsmys…
Skulle tränat igår – men så blev det inte. Men det blev idag istället. Åkte hem. Bytte om. Åkte och träna. Tillsammans. Mycket folk på gymmet så det var till och från svårt att få plats där man ville vara. Men ändå. Efter 50 minuter var vi klara och kom hem till en stek som stått i ugnen halva dagen. Träning och bra logistisk planering (inte min förtjänst utan Martins). Bra start på helgen. Och i morgon händer det förhoppningsvis mer kreativa saker! Efter träning så blir det så småningom dags för Dikt & drink!
-
Det är mitten av januari…
… och jag ser redan fram emot sommarsemestern. Det är många månader mellan januari och juli. Det kommer inte funka om jag inte börjar praktisera några av de saker jag redan vet: Saker jag ska göra för att må lite sämre Det här är inte rocket-science och jag är inte den förste att säga det – men det jag vill komma fram till är att jag tror att det kräver lite mer medveten ansträngning att göra de bra sakerna när det är mörkt, julmyset (när man kunde samla hela familjen framför brasan med löfte om glögg och lussebullar) är borta och det fortfarande känns som en återanpassning till jobb och…