Så var den här ledigheten slut

Nyss hemkomna från några dagar hos släkten. I morgon börjar jobbet igen, även om hemmavarande barn har ytterligare en dag ledigt. På resan hem försökte jag sammanfatta ledigheten, och se den i ljuset av tradition.

Jag lyssnade nyligen på en podd om tro, och där yttrades i en bisats att ”ingenting överlever utan traditioner. Inte en stat, inte en religion och (mitt tillägg: definitivt) inte människor. I perioder av livet kan det vara bra att ifrågasätta traditioner som bara utförs utan innehåll- så det bara bli dogm eller någon typ av lagbundenhet. Traditioner är både någon typ av dramatisering av något och något rituellt. Men för att det ska överleva så måste det vara meningsfullt. Är det till exempel längre meningsfullt att titta på Kalle Anka kl. 15.00 på julafton längre? Jag tror personligen att det är en tradition som kommer dö ut. Varför har vi julgran? Det kan jag inte riktigt svara på (utan att läsa på) men jag vet iallafall att det ger mig en känsla av jul (vad det nu är) och det är något jag tycker är vackert att titta på.

Alla familjer har nog sina mer eller mindre väl genomtänkta och mer eller mindre välformulerade skäl saker som görs (må det vara tunnbröd, spel som ska spelas, musik som ska lyssnas på eller teveprogram som ska ses) och det spelar nog mycket mindre roll exakt vad det är så länge det sker i en atmosfär av genuin omsorg för andra. Och kanske lyckas vi då få till den där svårfångade julkänslan – åtminstone i något litet ögonblick!