En bekväm åkomma

Eftersom jag inte ens i yngre år var så trakterad av festkvällar ute, så är eskapistisk kontemplation sedan länge cementerat hos mig som det bästa sättet att runda av arbetsveckan. Särskilt om jag haft en vecka av tusen banala nålstygn, eller när den där känslan av att väldigt mycket av vad man ser om världen i media egentligen är mest är Shakespeares larm och vrede är särskilt påtaglig. Dagens dikt passar särskilt bra en dag som denna.

Jag har ett lite kluvet förhållande till modernister. Å ena sidan finner jag ofta att normbrytandet och laborerandet med formen mer framstår som ett sätt att maskera bristen på substans än att skapa något nytt och bättre. Men å andra sidan är påfallande många av mina favoriter just modernister. Jag antar att den fria formen är ett tveeggat svärd; fantastiskt för den som kan hantera det, men mest till skada i mindre kapabla händer. e e cummings tillhör definitivt den förra kategorin.

Den här dikten är lite svår att tränga in i, trots sin korthet, men väl värd det. Den kan tyckas som en attack på vetenskapen, men det är inte vad jag tar med mig. Snarare är det är den en fin skiss av vår egen arroganta självöverskattning och obefintliga sinne för vad som är viktigt. Med ett slut som ibland känns oändligt lockande.

pity this busy monster, manunkind,

not. Progress is a comfortable disease:
your victim (death and life safely beyond)

plays with the bigness of his littleness
--- electrons deify one razorblade
into a mountainrange; lenses extend
unwish through curving wherewhen till unwish
returns on its unself.
                          A world of made
is not a world of born --- pity poor flesh

and trees, poor stars and stones, but never this
fine specimen of hypermagical

ultraomnipotence. We doctors know

a hopeless case if --- listen: there's a hell
of a good universe next door; let's go

E. E. Cummings

Vad dricker man till något sådant? Jag tror att det rätta svaret är att hitta på något själv. Vad faller mig i smaken, och vilka nya upplevelser står att finna för den som gläntar nya dörrar? När du mixar en cocktail är just brytningen av smaker det viktiga, och vilka preferenser just du har. Min mor brukar göra ett svartvinbärsbrännvin på hemodlade bär och vattenskadat. Det blir en ganska sträv och syrlig version av de somriga bären. Lite tunn för en snaps, och lite för sur som avec, men det fungerar bra kompletterat med lite sötma och ordentligt kylt. Lägg till kusinsmaken av gin och lite äppelvärme, så blir resultatet riktigt trevligt. Jag döper den efter diktens slut.

Nästgård

2cl Svartvinbärsbrännvin
2cl Calvados
2cl Gin
1tsk florsocker el. sockerlag

Skakas med is, serveras i öppet glas med en stor iskub.