Att skriva ut i intet – eller inte

På väg hem från jobbet tänker jag att jag inte har skrivit på bloggen på många dagar och börjar känna dåligt samvete. För att jag inte hållit löftet till mig själv att skriva – men å andra sidan har det inte gått 100 dagar ännu. Jag skulle kunna skylla på omständigheter men vem bryr sig förutom jag själv? Och hade jag kunnat skriva om jag prioriterat det? Jajamänsan.

I Harry Potter (jag tror det är Hemligheternas kammare) så skriver Ginny i en bok och i och med det ger om mer och mer av sin själ till någon annan. Jag vill inte att det här bloggprojektet ska bli något där jag där jag lämnar ut hela min själv. Å andra sidan vill jag inte skriva så generiskt att ingen vill läsa. Vad göra? Hitta en balans. Skriva om sådant som intresserar mig.

Hierarkier intresserar mig. Ordning eller samordning mot ett högre ideal. Må det vara Gud eller det egna medvetandet. Kopplingen mellan fragmenterade delar som kan samordnas till en mer harmonisk helhet. Som inte är detsamma som att delarna behöver vara identiska – eftersom det snabbt degenererar till något väldigt obehaglig. Jag skulle helt enkelt vilja lära mig mer, läsa mer – samtidigt som jag går runt och lyssnar på det som förr i tiden hade kallats kiosklitteratur. Jag använder inte min tid väl och någon del av mig nästan njuter av att mula choklad och lyssna på skit. Hur kommer det sig? Vem eller vad, styr impulsen som göra att det varje dag är en bra dag att köpa choklad, sätta på sig hörlurarna och stänga ute annat och lyssna på inte-så-bra-litteratur?

Det finns de som säger att man inte ska ha för höga krav på sig själv – i princip håller jag inte med. Jag tror man ska ha väldigt höga krav på sig själv. Däremot kanske inte vara så övermodig att man tror att man kan allting, eller kan klara allting – det kan ingen. Eller ha så höga krav att man går sönder. Jag kanske inte är ensam om att må bättre när huset är städat, jag har tränat och sovit 8 timmar än röra, dålig sömn pga av tedrickande, 200 g mjölkchoklad alldeles för sen läggtid.

Jag ber att få återkomma på temat – det finns mycket att utforska här. Men nu har jag skrivit en bloggpost, och kan (nästan) få mer än 8 timmars sömn – om jag slutar skriva! Och livet småler igen!