Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Det börjar kännas som ett tema – så jag fortsätter. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Ser du på det du gör som att det mesta är rätt, till och med ganska okej? Eller, är det skit och pannkaka av alltihop?

Förmodligen beror det på. Jag skulle säga att jag personligen är åt det halvtomma hållet. Det är liksom aldrig 100%. Men skulle jag vilja säga till mitt försvar – jag ger väldigt sälla upp. Jag gnetar på. Och sedan är det det där mystiska med intressen. Ibland dyker de upp och tar upp väldigt mycket tid för att sedan försvinna. Är jag manisk? Nej. Men ibland försvinner jag in i saker som jag tycker är intressanta. Och jag har också väldigt lätt för att se ett önskat slutresultat. Men kanske inte lika pigg på att se de etthundratrettiotvå stegen som måste tas för att nå dig.

Huruvida glaset är halvfullt eller halvtomt beror också på om jag tagit något litet steg mot det fulla glaset. Då är det lättare att se saker som att det är på väg i rätt riktining.

Idag kom jag inte iväg till kyrkan. Jag kom inte iväg och tränade. Och jag har inte hunnit lika långt med städning hemma som önskvärt. Men det är ändå en dag som är mer åt det halvfulla glasets håll. Jag har känner mig utvilad. Jag har promenerat i skogen. Jag har lagat god mat. Och vi har börjat planera nästa vecka. I stället för att drunkna i elände på sociala medier har jag lyssnat på en bok. Inte perfekt – men bättre. Och kanske lite mer som livet faktiskt är.