Tolkien, tro och tröst

Idag var vi i kyrkan – dagens tema ”Jesus skapar tro”. Texterna som ingår är Jesaja 45:22-24, Galterbrevet 2:16-21, Johannesevangeliet 2:27-42 och Psaltaren 26:6-10 (texterna kan du söka efter här: Bibeln.se – www.bibeln.se

Mässan handlade om hur det är Jesus som skapar tron. Inte människor. Människor kan vittna om tron, sprida budskapet, agera i enlighet med budskapet men det är Jesus Kristus som skapar tron. Och det enda som krävs av oss människor är att vi gör plats för att ta emot Gud. Vilket är svårt nog. Men när gudstjänsten var över annonserades att det skulle vara en Tolkienkonsert med efterföljande samtal under kvällen. Det var gänget bakom https://feed.podbean.com/tolkienpodden/feed.xml som stod för samtalet tillsammans med Lisa Moberg. Medverkade i konserten gjorde Gunilla Werner, Daniel Möller, Jonas Sjöblom, Christina Wirdegren-Alin och Marcus Linfeldt. Musiken var i sig helt fantastisk och jag börjar mer och mer förstå musikens lockelse men det var inte det jag tänkte jag skulle skriva om utan istället om det samtal som går att lyssna på podden också. Lisa Moberg var inbjuden som gäst och ett av skälen var att hon tidigare skrivit en essä om Ringbärarens börda – Frodo Baggins och återanpassning | Soldathem som handlar om att komma tillbaka till det ”normal”, det man har förvarat och offrat allt för och sedan finner att man inte själv kan återanpassa sig. Samtalet handlade i stort om hopp och försyn.

Tyvärr inser jag återigen hur lite jag kan, eller vet, men jag fick lära mig att Tolkien såg världen som stämd i ett grundackord och att dissonansen är det onda. Men om människor och andra varelser agerar i enlighet med det goda så minskar disharmonin. Det är en analogin jag tycker om. Om alla människor verkade i en bättre anda så att säga – då skulle världen bli en bättre plats.

I samtalet talades också om hoppet, och om att det är allas skyldighet att hoppas – även när det egentligen inte finns några skäl för det. Därför att alternativet är sämre. Något som Lisa Mobrand påtalade gäller även för vår tid – det finns krafter som vill att vi också ska förlora oss i dissonansen, i det mörka och tro att det inte finns något hopp. Men världen är inte deterministisk. Vad vi gör spelar roll.

Om jag ska koppla ihop dagens gudstjänst med samtalet efter konserten så tror jag att panelsamtalet formulerade behovet av, och Tolkiens uppfattning om att det är en skyldighet att tro, hoppas, även när det är som mörkast. Som Aragon säger ”There is always hope”. Jag vill gärna tro det.

Lyssna på podden – och om konserten ges igen – gå och lyssna!