The Old Fashioned Yeats

Att leva sitt bästa liv kan låta pretentiöst, men att leva nyttigt låter så oerhört futtigt. Även om det i sak egentligen är detsamma – gör det som är bra för dig. Men vi använder det pretentiösa tilltalet för att säga något; vad som är bra för dig är mer än bara vad som vanligen inkluderas i begreppet ”nyttigt”. Visst, jag skriver gärna om träning, men nu skall det handla om något annat. Anden behöver sitt.

Att omgiven av lugn och tystnad sjunka ner i en fåtölj med en god drink och en välskriven text är något av det bästa jag vet. Jag har läst dikter sedan tonåren, och när jag undervisade var de ett ständigt inslag. I min mening är en bra dikt det perfekta konstverket – fint utmejslad, trimmad från allt överflödigt, lätt att fastna i och minnas, och en aldrig uttömd källa till fundering.

Poeter förknippas ju gärna med skörlevnad och allehanda substansbruk, och det är inte så konstigt. Den där lilla distansen mellan dig och vardagen gör dig mer mottaglig, och bjuder in muserna. Men in min mening är kombinationen av de två inte oviktig. Visst går det att dricka öl till Robert Burns, men knappast till Tegnér. var sak har sin plats.

Därför tänkte jag nu starta en fredagstradition – Drinkar & Dikter. En av mina favoritdikter, tillsammans med en lämplig dryck. Det blir en blandning av engelska och svenska, och någon större logik står nog inte att finna. det här är vad jag gillar.

Eftersom åldrande är ett återkommande tema här är första dikten ett lätt val. Yeats hade visserligen nått en ålder av 60 när han skrev den, men hans bitterljuva meditation över den åldrande mannen är tidlös. Kanske är det inte överraskande att den stadig stigit på min lista över favoriter med åren.

Vad dricker man då till? Lite bittert, lite beskt, men också en exotisk sötma är på sin plats. Så klart måste Yeats hemland hedras också, så mitt val föll på att blanda min egen tolkning av en klassiker.

Yeats’ Old Fashioned

4cl Irländsk Whisky
4 droppar Angostura bitter
1cl kanelsockerlag
1cl Cointreau
1 stor iskub
1 skiva torkad apelsin

Häll whiskyn i ett glas, och stoppa ner en skiva torkad apelsin. Låt stå i 15 min. Kyl under tiden ett lågt glas väl i frysen. Ta ut glaset, lägg i den stora kuben. Slå över whiskyn. Slå sockerlagen och cointreaun över iskuben. Garnera med apelsinen. Droppa över Angosturan.

Så, till läsningen.

Sailing to Byzantium

That is no country for old men. The young
In one another’s arms, birds in the trees,
—Those dying generations—at their song,
The salmon-falls, the mackerel-crowded seas,
Fish, flesh, or fowl, commend all summer long
Whatever is begotten, born, and dies.
Caught in that sensual music all neglect
Monuments of unageing intellect.

An aged man is but a paltry thing,
A tattered coat upon a stick, unless
Soul clap its hands and sing, and louder sing
For every tatter in its mortal dress,
Nor is there singing school but studying
Monuments of its own magnificence;
And therefore I have sailed the seas and come
To the holy city of Byzantium.

O sages standing in God’s holy fire
As in the gold mosaic of a wall,
Come from the holy fire, perne in a gyre,
And be the singing-masters of my soul.
Consume my heart away; sick with desire
And fastened to a dying animal
It knows not what it is; and gather me
Into the artifice of eternity.

Once out of nature I shall never take
My bodily form from any natural thing,
But such a form as Grecian goldsmiths make
Of hammered gold and gold enamelling
To keep a drowsy Emperor awake;
Or set upon a golden bough to sing
To lords and ladies of Byzantium
Of what is past, or passing, or to come.