Quod erat demonstrandum eller hur lång tid ska det ta att förstå…

I söndags vaknade jag med en rejäl huvudvärk. Nästan så man kunde tro att jag varit på fest – vilket jag hade. Nästan så man kunde tro att det serverats alkohol – vilket det hade. Nästan så att man kunde tro att jag ätit pizza – vilket jag hade. Och ja, det slog tillbaka.

Jag drack alltså inte alkohol. Alls. Och jag har inte ätit gluten sedan nyår. Det var inte så länge utan gluten tänker du – vilket stämmer. Men nu var vi alltså på fest och på festen serverades pizza. Eftersom jag inte har celiaki så hade jag inte bett värden om att få glutenfri pizza. Och eftersom det serverades så åt jag. Och glutenets hämnd var på riktigt…

För ca 16 år sedan testade jag LCHF för första gången – och på ett halvår så mådde jag så mycket bättre än jag gjort sedan jag vet inte när… Alla skumma magåkommor försvann (jag hade ingen diagnos men hade förmodligen kvalificera mig för IBS). Problemet var att jag var så van att ha en kass mage jag trodde det var normalt. Jag gjorde aldrig riktigt någon koppling till det jag åt. Kanske för att jag ätit börd och pasta alla dagar under minst 15 år vid det laget och glömt hur det känts att må på något annat sätt. Men döm om min förvåning när magen blev platt, allt funkade som det skulle, jag gick ner i vikt, min acne försvann och mådde över lag helt strålande på LCHF-kost. Tyvärr slutade jag med strikt LCHF efter ett tag men jag gick aldrig tillbaka till att äta gluten på samma sätt och magen har därmed hållit sig rätt okej. Men, och det finns alltid ett men, om jag börjar äta gluten lite försiktigt kan jag vänja mig vid gluten igen. Ett tag. Tills jag får ont i lederna och vanligen slutar igen. Men kring jul så finns Lussebullar – och det får mig att i alla fall under december vilja äta gluten. Så under jul – ingen huvudvärk och bara lite ledvärk. Sluta ät gluten – ät sedan lite för mycket pizza och huvudvärken är i migränklass. Obra.

Vad lär jag mig av detta?

Lärdom 1 – Att det är dumt att vara dum….

Lärdom 2 – Jag mår bäst av att inte äta gluten – hela tiden -jämt. Oavsett om det är en bjudning eller något annat; jag kan planera bättre, äta innan och bara låta bli det som serveras som innehåller gluten.

Så med ett hack i min 100 dagar utan gluten ser jag med tillförsikt fram emot att genomföra 99 dagar utan gluten och inte ens behöva fundera på saken!